Kommer så väl ihåg när jag vaknade på morgonen i mammas och pappas säng, då pappa fortfarande låg och sov eftersom han nyss hade kommit hem från jobbet. Jag gick ner och satte mig framför tvn med Jimmy och Tommie som satt och tittade på Kalle anka efter det gick dom till skolan och jag var kvar hemma med mamma. Tänk att det faktiskt har varit så går lixom inte att förstå.

13 September 2011 3 år utan dig och det känns som 10 år jag förstår fortfarande inte vad som hände, du var ju här jag kunde prata med dig och sen helt plötsligt så blev allt svart vart tog du vägen?. Hela mitt liv förändrades alla mina drömmar och förhoppningar försvann du var borta och det värsta är att du aldrig kommer tillbaka hit igen.

Jag tänker på dig varje dag saknaden går inte att beskriva men sanningen är att tiden läker alla sår iallafall mina. Jag är lycklig som har världens bästa människor runt omkring mig det är det som får mig att vara så stark som jag faktiskt är. Hemma, I skolan, på träningen och på jobbet, jag är glad att jag har allt jag har det betyder mest och jag vet att min mamma ville inte att jag skulle gräva ner mig efter allt, det gjorde jag men saken är den att jag tog mig upp igen och idag är jag sjukt stolt som har klarat det.

Har verkligen mycket se fram imot den här hösten och hela 2012 är sjukt spänd och förväntansfull hoppas allt går som det ska.

Ditt liv tog slut men mitt fortsätter och jag lär mig nya saker för varje dag som går, jag lever för dig mamma och kommer alltid att göra.